Den gröna arkitekturen
Växterna på Östra

Malmös största begravningsplats

Östra kyrkogården är vad som brukar benämns en modern begravningsplats. Den invigdes 1921 och är formgiven av arkitekten Sigurd Lewerentz  som under femtio år satt sin prägel på platsen. Lewerentz har med stor noggrannhet skapat allt från små detaljer till stora övergripande element. Begravningsplatsen är en av Sveriges största och ytan är större än Pildammsparken, vilket innebär att Östra kyrkogården står för en betydande del av Malmö stads parkområden. Östra kyrkogårdens genomskärs av en naturlig ås, vilken delar begravningsplatsen i två delar, den strama och strikta delen i söder och den vildare och mer moderna delen i norr. Hela begravningsplatsen omges av högväxande träd, både i sammanhängande bokridåer och i alléer. Inne på begravningsplatsen finns mest träd av beskuren sort, för att bevara intrycket av ett skånskt slättlandskap.

Åsen som avdelare

Rakt igenom Östra kyrkogården finns en naturlig höjdsträckning. Åsen, som tidigare kallades för Hohögarna eller Hohögs backar. Denna ås förstärktes vid anläggandet av begravningsplatsen, vilket ofta syns då det är skarpa kanter. Uppe på åsen finns en bronsåldershög som berättar att platsen har använts till gravsättning under en lång tid. Lewerentz namngav sitt förslag till utformning av begravningsplatsen till ”Ås”. Åsen sträcker sig vidare ut i Bulltoftaområdet. Tidigare fanns fler högar, vilka plattades ut när intilliggande Bulltofta flygplats byggdes. På Hohögsåsen kan man se ut över hela kyrkogårdslandskapet, den ger perspektiv, höjd och andrum till platsen.

 

Områden och huvudkaraktärer

Åsen är starkt karaktärsskapande för platsen och Lewerentz valde att låta delen söder om åsen vara strikt, geometriskt och stram och delen norr om åsen vara vildare och mer parkliknande.

Den södra delen är uppdelad i tydliga fyrkantiga kvarter som var och ett har sin egen karaktär. Kvarten är avdelade med beskurna avenbokshäckar och raka grusgångar. Gravplatserna omramas av buxbom. Vidare är gravstenarnas utformning också strikt reglerad. De ska vara likartade och av samma höjd och vara antingen liggande eller stående beroende på kvarterets specifika regler. Allt för att ge ett enhetligt utseende där gravstenarnas individuella uttryck underordnas helheten. Inga gravstenar får sticka upp, inget får störa ögat, detta för att platsen ska upplevas som det skånska slättlandskap det en gång anlades på.

Norra delen om åsen är anlagd från 1950-talet och framåt och anses vara friare och mer modern. Den är inspirerad av engelska landskapsparker med träd och buskar i vilda former. Gravarna ligger i gräs och platsen är böljande med stora ytor av sammanhängande gräsmatta. Träden hamlas inte och de sammanvuxna kronorna bildar därför ett grönt valv. Buskarna är friväxande. De arter som finns här är ofta blommande och bärande. I backen upp mot åsen finns flera mindre buskträd som hagtorn och prydnadsapel.

Strax utanför bokridåerna och på begravningsplatsens östra sida finns två muslimska områden. Den första delen togs i bruk 1974 och den andra delen är under anläggande. Här finns mestadels solitära träd och områdena avgränsas med alléträd och buskplantering. Avdelningarna avgränsas med friväxande buskar och mellan gravarna finns inga rygg- och infattningshäckar.
I den sydöstra delen kännetecknas begravningsplatsen av flera gräsbeklädda kvarter som är inramade av höga bokhäckar. Här finns judiska, katolska, ortodoxa och ahmadiyaa gravkvarter.

 

Häckar

Söder om åsen på begravningsplatsens äldsta delar är alla kvarter indelade med hjälp av beskurna avenbokshäckar. Dessa var vid anläggandet menade att nå en sluthöjd om tre meter för att tydligt omringa varje kvarter. Idag är de beskurna på cirka 160 cm höjd utifrån ett trygghetsperspektiv, då det ska vara möjligt att se över häckarna. Raderna inne i kvarteren avgränsas med sammanhängande rygghäckar. Mellan och runtom gravarna finns infattningshäckar, som traditionellt brukar vara av växtsorten buxbom. För cirka 10 år sedan drabbades buxbom av en svampsjukdom, buxbomssot, som gör att bladen gulnar och plantan dör. Totalt finns cirka 11 mil buxbomhäck som är föremål för ett pågående utbytesprojekt.

 

Träd

Träd av alla möjliga sorter och former går att hitta på Östra kyrkogården. Hela begravningsplatsen är omgärdad av träd, vissa i grupp som ridåerna av bokträd i söder och väster och andra i strikta rader som lindalléerna i norr och öster.

Traditionellt har enkel- eller dubbelsidiga alléer planterats på kyrkogårdarna, oftast i formen av en trädkrans i kanten av begravningsplatsen eller som en entré upp till kyrkan. På Östra kyrkogården har några alléer behövts tas ner och istället ersatts av nya trädsorter. Alléer är biotopskyddade enligt lagen och är särskilt viktiga för att bibehålla gröna stråk både i stad och på landsbygd. De gamla träden blir oftast hålträd som fladdermöss, vedlevande insekter och fåglar trivs i och är därmed mycket viktiga för att bibehålla en god biologisk mångfald. Alléer av lind, ek, oxel, björk, al och magnolia kan hittas på Östra kyrkogården.

På kvarter 3 finns Östra kyrkogårdens stolthet – en tvåradig allé av lindar planterade 1923, samtliga träd är hopympade i tre plan med trädet intill, vilket är en ytterst ovanlig företeelse. Arkadallén på Östra kyrkogården är Europas längsta sammanympade, knuthamlade och dubbelsidiga lindallé och väl värd ett besök!

På begravningsplatser och kyrkogårdar förekommer också en annan typ av träd – så kallade sorgeträd. Det är hängande träd, oftast av björk, bok, pil och tidigare även ask och alm, som istället för att sträcka sina grenar uppåt skyn hänger böjda ner mot marken. De hängande grenarna är en symbol för de anhörigas sorg och de började planteras under 1800-talet. Sorgeträd räknas som ett unikt grönt kulturarv.

Bokträden i söder och väster planterades i samband med begravningsplatsens anläggande. Bokridån är en skogslik sträcka med syftet att utgöra en gräns och skapa en avskildhet mot staden. Här tillåts träden växa högt och fritt.

Längs åsens sidor syns hagtorn, prydnadsapel, rönn och oxel som alla är småväxande blommande och bärande buskträd, vilka bildar en värdefull brynmiljö för insekter, fåglar och andra djur. Inom många gravplatser finns städsegröna träd och buskar såsom thuja och idegran planterat.

På begravningsplatsen finns också solitära träd som är planterade inuti gravkvarteren eller som smycke för en särskild plats. De vanligaste trädslagen på Östra kyrkogården är bok, lind och björk men här finns också Ginko (Ginkgo biloba), katsura (Cercidiphyllum japonicum) och kejsarträd (Paulownia tomentosa).

 

Trädvårdsplan

En stor variation av trädslag är mycket viktigt så att inte alla träd riskerar att dö samtidigt vid sjukdom.

Kyrkogårdsförvaltningen har en god översikt av träden. En stor inventering har gjorts och samtliga träd finns med i en omfattande träddatabas som löpande uppdateras. För att förvalta träden korrekt finns både en trädplan och en trädvårdsplan.

 

Blommor

Blommor har en särskild plats på begravningsplatsen, så också på Östra kyrkogården. De flesta enskilda gravar har någon sorts växtlighet, antingen planterad av en anhörig till den gravsatta eller ombesörjd av Kyrkogårdsförvaltningen. Sommarblommor finns i en mängd olika varianter, från de efterlängtade lökväxterna om våren till hösten blomster i varma toner. De kan vara antingen självsådda eller utplanterade. På Östra kyrkogården används i stor utsträckning återkommande perenner i de gemensamma planteringarna.

 

Ängsytor och vilda blommor

På Östra kyrkogården finns en rik flora av vilda växter, vilka ofta hittas i oklippta gräsängar. Längs åsen finns en öppen ängsmark som slås en gång per år. Det är viktigt att växterna har blommat färdigt innan slåttern och att gräset som slagits får ligga kvar i någon vecka och fröa av sig. Därefter måste gräset tas bort för att inte ytan ska bli alltför näringsrik. Flera av arterna som växer här kan inte fortleva om gräset inte slås eller hävdas. Exempel på arter är brudbröd, prästkrage, gulmåra, ängsvädd, svartkämpar, kärringtand och blodnäva. Flera av dessa är viktiga för många av Sveriges dagfjärilar. På platsen finns också den fridlysta parasitväxten, klintsnyltrot, som räknas som starkt hotad av Artdatabanken. Klintsnyltroten trivs på varma och torra ängsmarker, vilket södra delen av Hohögsåsen erbjuder.

 

Komposten

Den egna komposten finns på begravningsplatsens södersida. Här tillvaratas bortrensat ogräs, överblommade sommarblomsplantor, döda perenner, småkvistar, jord och gräsklipp. Efter en tid har maskarna och mikroberna gjort sitt, grönmassorna blir till jord, som kan återanvändas i planteringarna. Den innehåller mycket näring och sluter det gröna kretsloppet inom begravningsplatsen.

 

Biodepåer, högstubbar och biologisk mångfald

När stora träd faller eller riskerar att falla kan dess stamdelar läggas på hög i så kallade biodepåer. Här tillåts livet i det döendet trädet att fortsätta myllra. Vedlevande insekter, svampar och fåglar som äter insekterna under den lösa barken trivs här. Att långsiktigt upplåta en yta för biodepå möjliggör en attraktiv boplats för flera arter i många generationer.

Stående död ved är det brist på! Därför görs ibland högstubbar av döda eller döende träd. Då minskar risken för att trädet ska falla, men veden och därmed boplatsen finns kvar i samma läge.

 

Naturvärden och ekosystemtjänster

Ett av Sveriges miljömål är ”Ett rikt växt- och djurliv”. Detta innebär en biologisk mångfald med stor variationsrikedom. I stadsnära miljöer finns det många arter som lever i parker, trädgårdar och på begravningsplatser. Östra kyrkogården har stora biologiska värden, dels på grund av sin storlek, men också på grund av dess variation av växtlighet samt stora och gamla träd.

Begravningsplatser är ofta intensivt skötta av tradition och många besökare förväntar sig att se en välskött och städad plats. Tyvärr kan detta ständiga ”städande” minska variationen och den biologiska mångfalden. Att låta vissa ytor inom begravningsplatsen vara vildare och mindre skötta, kan man på ett enkelt sätt gynna det växt- och djurliv som lever på platsen. För att ytterligare hjälpa artrikedomen kan holkar till både fåglar och fladdermöss placeras på väl valda platser. Istället för att kontinuerligt klippa samtliga gräsytor kan vissa delar få växa till äng som sedan slås efter blomningen en gång per år.